Artiklar skrivna av
Åsa Melin
Att tala om klimakteriet måste vi, för moderna kvinnor ska inte behöva lida eller oroa sig i det tysta.
Åsa Melin
När vi nu äntligen börjat tala om klimakteriet på bredare front så finns det risk att man problematiserar istället för att normalisera. Det kan upplevas skrämmande att läsa om alla symptom, diffusa kroppsliga och mentala förändringar som klimakteriet kan föra med sig. Det finns risk att kvinnor oroar sig vad som ska komma att hända. Min önskan är att vi som går igenom klimakteriet idag vågar och orkar stå upp för att det är en helt normal process som alla kvinnor som har förmånen att leva tillräckligt läge ska gå igenom. Vara förebilder i att man inte rasar ihop och blir en sämre människa och öppet berätta om hur det är.
Jag önskar alltså att man ska kunna berätta om sina utmaningar utan att egentligen be om någonting alls. Att kollegor, vänner och familj ska förstå att man skulle må bra av stöd, att det skulle vara normalt att bara fråga om det är något man behöver eller kan stötta med. Tänk bara att en kollega berättar att hen går igenom en separation eller har ett barn som har svårt i skolan. Visst är det självklart att man öppnar för att stötta och förstår att personen kanske inte presterar sitt bästa varje dag. Svårare än så borde det inte vara.
Klimakteriet är ingen sjukdom, det är en period när man går från fertil till att inte längre vara det. En typ av reverserad pubertet. Varför det skulle vara så svårt att tala om är konstigt. Kanske har det att göra med att vi kan så lite och känner oss utelämnade till att inte kunna styra det som händer med oss. Stereotypen av en åldrande, gråhåring och besvärlig kvinna är en nidbild som rimmar illa med verkligheten. Just här har vi kanske ett av problemen, att det är ungdomen som hyllas och den gamla kvinnan skall motas till varje pris. Det handlar inte bara om det yttre utan den falska tron på att unga alltid skulle prestera bättre. Sanningen är väl snarare den att kvinnor 50+ har erfarenhet och klokhet man som ung saknar. Ofta kommer också en säkerhet och förmåga att stå upp för sin åsikt och kunna stötta både yngre och äldre kollegor.
Som med alla trender och företeelser som får ljuset på sig kommer avigsidor. Fler vill ha del av kakan. Det finns kosttillskott, drycker, täcken, kläder, appar, mottagningar, livsstilsprogram, klimakteriecoacher, böcker, poddar, grupper på nätet och jag vet inte allt. Superbra att det går att hitta kunskap och gemenskap. Men det är också viktigt att vi är konstruktiva och inte fastnar i att klimakteriet är en slags ursäkt eller blir en livsstil. Jag har funderat länge på varför man skulle vilja ge sina klimakteriesymptom total uppmärksamhet genom att t ex logga allt man känner och gör i en app. Alla som spenderar dagarna med att känna efter kommer känna någonting och risken är att klimakteriet blir en slasktratt eller ursäkt för att inte komma vidare. För klimakteriet är just bara en övergångsperiod som varar mellan 5-10 år i genomsnitt.
När de första symptomen kommer är vi vanligtvis ganska oförberedda och den första känslan är ofta att man inte känner igen sig själv, att man upplever att något är fel. För många kvinnor är det sömnen som trasslar först. Man kan ha hjärtrusningar som gör en livrädd, eller en gnagande oroskänsla, humörsvängningar och nedsatt sexlust är minst lika vanligt. Många känner sig trötta, energilösa, tappar hår eller börjar gå upp i vikt. Allt detta och mycket mer, utan att blödningsmönstret börjat ändra sig. Så det är inte lätt att veta vad som är vad och naturligtvis blir man orolig.
Min bestämda uppfattning är att kunskap är makt. Var beredd – inte rädd. När de här diffusa symptomen dyker upp, överanalysera inte men fråga dig själv om det påverkar din livskvalitet negativt. Om svaret är ja, fundera på vad du kan göra själv och gör det. Känner du dig orolig så är det vård som gäller. Se till att få ett samtal med en kunnig barnmorska eller distriktssköterska som kan ta basala prover och lugna med samtal och rekommendera vad hon tror du skulle må bra av. Du kan på så sätt också lättare komma vidare till en uppdaterad och intresserad läkare. Det kan vara en utmaning att träffa rätt men genom att själv vara påläst kan du avgöra om du känner förtroende för den du träffar och ha en egen uppfattning om vad du vill gå vidare med. För många är de här samtalen oerhört värdefulla och kan vara stöd för att orka göra livsstilsförändringar. För många kvinnor är besvären så pass stora att hormonersättning är den rätta vägen att gå. Idag vet man att det är säkert och det finns många alternativ och sätt att behandla på.
Mitt klimakterium har varit svajigt och frustrerande. Tack vare kunskap, livsstilsförändringar och många experiment är jag här nu, i att jag mår väldigt bra och känner mig starkare än någonsin, fast på ett nytt sätt. För mig har det hjälpt att ta reda på fakta, att tala om klimakteriet, både mitt eget och andras. Jag är ödmjuk inför det faktum att alla kvinnor går igenom klimakteriet på sitt unika sätt och att en lösning inte passar alla. Men att tala om klimakteriet måste vi, för moderna kvinnor ska inte behöva lida eller oroa sig i det tysta.